Den här säsongen har jag fått uppleva min finaste fotbollsstund. Men också den fulaste.
Systersonen Tottes förväntansfulla språngmarsch mot livets första fotbollsmatch har ställts mot Union Berlin-huliganernas vidriga beteende.
Aldrig tidigare har jag känt en sådan oro på en fotbollsläktare som jag gjorde på Stadion i torsdags och den senaste tiden har en fråga allt oftare dykt upp i mitt huvud.
När kommer dödsstöten mot mitt fotbollsintresse?